Video & Foto

Genomgående uttryck i Lars Gustaf Anderssons filmer är det återhållsamma tempot och det svartvita. I det svartvita finns alla färger, likt en blomsterträdgård om natten. Det är upp till betraktaren att påkalla färgerna.
 

Det långsamma tempot, som är så karaktäristiskt för Lars Gustaf Anderssons videoverk inbjuder betraktaren till ett känslomässigt tillstånd och med tid till eftertanke. Många av videoverken har en form av andligt patos, och som filmklipp ur olika sammanhang.

  
Med effektfulla ljudkulisser och musik som del i verken öppnar filmerna upp för nya möten. Lars Gustaf Andersson utnyttjar sina erfarenheter till att skapa dialoger och inbjuder till sociala interaktioner.

 

Errotic parts   
Sex, erotik och religiösa förtecken är återkommande delar i Anderssons verk oavsett val av media eller teknik. Människans syn på sex och erotik gör ämnet komplicerat vilket kräver en annan process, som i slutändan kan leda till förståelse och sympati.
Errotic Parts är filmer inspelade i Berlin och som belyser kvinnors erotiska kraft tillika egna begär.
Ombra Mai Fú
Från altaret och koret visades för första gången i Gustav Adolfskyrkan i Borås, en serie om 15 fristående videoverk av Lars Gustaf Andersson. Filmerna var en del i projektet Ombra Mai Fú - ”Aldrig har det funnits någon skugga” som är den svenska översättningen av arian ur operan Xerxes av Georg Friedrich Händel.Stroferna ur arian är inspirationskällan till de verk som Andersson fritt skapat till videoverken:
Hotel Stadt 
Bilder och installation från den katastofala hotellbranden som tog fler än 20 ungdomars liv. Bilderna och installationen är en hymn och hyllning till de omkomna och de sörjande. Motivet visar där polisens brandtekniker tror att branden började.  En av de överlevande, men kraftigt brandskadad, är Stefan Lyborg som symboliskt hedrades med en gigantisk bild på utställningen. 100 rosor delades ut på Konstmuseets terrass och resterande 900 som en installation framför bilden där branden startade.
Life Sequences  

Här experimenterar Andersson med olika motiv, uttryck och scenografier. Själva processen är i djupet att bli, förbli, försvinna eller rentav utplånas.

 

I verk som Journey, Charlotte, Leaving, Flight och The Swan, blir de inblandade en del av ett flöde som hela tiden leder framåt, förändringens konstanta frigörelse och flykt från ett förflutet, från trauman som vi förtränger, ärr som vi envist vill utplåna.

 

Det blir självklart att återskapade minnen inte är upprepningar. Glimtar av skeenden som hål i ett förflutet. Hans frågeställning närmar sig en humanistisk reflektion av vad som är själva essensen av liv. Tid. Minnen. Att vara. Att dö.

Med ofullständiga minnen, transparenta händelser av ett förflutet skapas våra begär som projektioner av framtiden.

Det handlar om spår som stannar kvar, genom vilka vi kan upptäcka oss själva. Men Lars Gustaf Anderssons filmer behandlar även andra skeenden som gränsar till det oförväntade.

 

Här är väntan och förväntan det avgörande.

Motorway R40
Flygbild över Borås. Staden som delades i två halvor av en ny motorled. Bilden är tagen en vinterdag med nysnö för att visa hur vägar och vattendrag bildar mönster och drar genom staden. Den nya motorvägen skär dominerande genom stadslandskapet och det Andersson vill visa är att genom att man syr samman de båda halvorna till en enhetlig stadsbild, så kvarstår ändå såren.